Både min mamma och en kompis gnäller på mig för att jag inte äter något. Men det gör jag. Äter alltså. Men jag har ett väldigt begränsat område inom mat, det finns få saker jag faktiskt äter och tycker om. Förr kunde jag äta allt och blev glad vad mamma än lagade för mat. Idag har jag en lååååång lista med mat som jag inte äter.

Det är ganska jobbigt att inte äta det som alla andra äter för det resulterar ofta i att jag får laga min egen mat och jag hatar verkligen att laga mat, det är ju hur tråkigt som helst! Men jag tänker kämpa mig genom livet med bulgur och korv, och jag kommer klara mig alldeles utmärkt!

Jag är så lycklig ♥

Idag har jag träffat min prins och det var totaly great! Idag luktade han, av någon konstig anledning, bebis så jag kunde inte sluta att lukta på honom. Det var omöjligt att låta bli. Det är sjukt att en treåring kan lukta nyfödd bebis, men mysigt såklart.

Det jag ville säga var att JAG nu luktar bebis och guuu vad gott det luktar!

Jag kollade just på reprisen av veckans Debatt. Dom disskuterade vad vi ska göra med sexförbrytare och andra våldsmän. När någon frågar mig säger jag "tortyr" utan att ens tänka. Men nu har jag tänkt. Alla kan vi ju vara överrens om  att våld föder våld. Och även om nu Anders Eklund (heter han så?) har bragt en liten flicka om livet, så hjälper det inte att mörda honom. Även om Sverige är överrens om att han inte är värd att leva hjälper det inte att mörda honom. Han kanske dör men så finns det flera tusen likadanda män och kvinnor i samhället. Våldet kommer aldrig att försvinna helt, det tror iallfall inte jag. Men vi måste minska våldet för att vi ska kunna våga leva.

Alla som gästade debatt denna gång är överrens om att en vi måste hitta en lösning för hur vi ska kunna minska våldet. Nyckelordet; VÅRD. Det var en man där, han har själv suttit på Kumla i två år och han berättade att på den anstalten får man ingen hjälp, man blir inte botad. Man sitter där inne några år, isolerad och fullpropad med piller. Sedan kommer dagen då det är dags att mucka, då blir man ställd utanför portarna och får reda på att nu är man minsan inte fängelsets ansvar längre. Men hur i helvete ska en sjuk människa kunna klara sig på egen hand efter två år på en anstalt när han aldrig någonsin tidigare har klarat sig själv? Det är ologiskt. Vi behöver fler utbildade psykologer och andra pedagoger.

Jag har själv tänkt att bli psykolog och jag vet att jag skulle bli en jävligt bra sådan. Jag kan inte bli psykolog för att jag aldrig kommer kunna läsa matte B. Jag "lider" av något som jag aldrig minns namnet på, men det är motsvarigheten på dyslexi fast gällande matte. Jag kan inte förstå logiken bakom matte och kan fortfarande inte, efter ungefär tio år, räkna matte alls. Ge mig nu ett bra svar; VARFÖR ska jag kunna matte B för att hjälpa en sjuk människa? Även det är ologiskt.

Gör det lättare att kunna utbilda sig till psykolog och så kan vi nog försöka arbeta fram en bättre lösning på detta problem som hänger över oss som ett svart regnmoln.

Det är sjukt hur illa man kan tycka om vissa. En del människor ska man helt enkelt inte beblandas med.

Vad är det här med 92:or? Det verkar vara den nya innegrejen. Alla vill ha en varsin 92:a. Om man möts ute så frågar man varandra "jaha, var är din 92:a då?". Men bäst är det ju att ha ett förhållande med dom. What's up with that? Är det att dom är små och pure? Är vi äldre äckligare eftersom att vi är världsvana? Det kanske helt enkelt beror på att 92:or är dumma och lätta att få omkull, det tror jag.

The older, the better.

Idag kom våran lärare på den dumma ideén att vi skulle sätta en ögonbindel för våra ögon och låta oss ledas av en kompis. Jennie och jag valde varandra, det skulle vi inte ha gjort. Allt gick ganska bra till en början förutom att hon sprang i en vägg. Och till sist så ramlade hon i en stentrappa, jag sa till försent att det var en trappa på g. Jennie har ont och kommer aldrig mer att lita på mig, och det borde man inte heller. Mina reflexer är absolut inget att hänga i julgranen.

Förlåt Jennie, deeply and truly! Men tänk på att; det som inte dödar dig gör dig bara starkare.

Har ni tänkt på en sak? Alla gay-killar heter Jay och alla straighta killar heter Dave. JÄMT. Vilket amrikansk program man än ser, så är det dessa namn som gäller.

Jag vet att jag har rätt, igen.

Mamma: Marina, vad heter..eh..typ..själva BURKEN på datorn?
Jag: Eh..va?
Mamma: Ja, men alltså..där allt finns i datorn.
Jag: Ja, det heter ju dator? Det är ju liksom datorn.
Mamma: Själva burken alltså?
Jag: Ja, burken är datorn. Och så har du ju skärm, tangentbord och mus.
Mamma: Ah, okej. Men vad heter det där allt finns då?
Jag: Dator?!

Min mamma och teknik är som plus och minus.

Jag har sovit fyra timmar det här dygnet, mellan 06.00 - 10.00 imorse. Jag borde va skittrött men jag är pigg, jättepigg. Känns som att jag skulle kunna SPRINGA vasaloppet, inga skidor, bara mina ben. Men jag kommer ändå sova grymt bra inatt.

Sarah ligger fortfarande och sover. Jag själv sitter i hennes soffa och ska snart ringa mamma. Idag åker jag hem tidigt. Jag saknar att va hemma efter att ha spenderat hela helgen här. Men vi har haft kul, det har vi haft.

Jag har verkligen ingenting att skriva, precis som vanligt! Är det kanske dags att lägga ner hela blogg-kalaset för mig för gott? Jag menar, en blogg är ju till för att användas och jag använder min ytterst lite. Men jag ska fundera på hur jag ska göra och avslöja framtiden här i bloggen så fort jag vet något.

Så länge; Har ni några bra bloggtips?

Jag: Sarah, seriöst det måste hända något!
Sarah: Mmm, men det är snart mat..

Jag kollade nyss igenom gamla kvitton och räknade lite på dom, och jag kan bara säga oj. Jag kunde aldrig ana att jag köpte så mycket skit! Det är bara kvitton på godis eller något annat onyttigt (nästan)! Jag som inte trodde att det var så illa. Men min nya plan för min ekonomi är perfekt och jag ska börja leva efter den snarast.

Idag åker Nathalie till Stockholm och imorgon till Lanzarote. Det kommer bli en jobbig vecka nästa vecka i skolan utan henne. Men det går nog fort, hoppas jag. Och om hon inte kommer hem så får jag flytta ner till Lanzarote och bo där med henne? Oh, ja! Nej men det ska nog gå fort. Jag har alla de andra och dom är bra dom också.

Solen skiner, fåglarna kvittrar och värmen sprider sig! Inte riktigt. Jag är skitstressad, jag har fortfarande inte ätit upp min frukost och har ganska mycket kvar att göra!

Egentligen har jag verkligen inget att skriva om men Sarah klagade på att det är tomt på bloggen min. Så nu kan det dröja två veckor eller något tills vi hörs nästa gång.

Jag hade verkligen sett fram emot den här helgen! Jag hade tänkt att sova länge på morgonen och bara chilla i solen. Tror ni att det blev som jag ville? (Det blir det aldrig, förvisso) Nej, klockan åtta blir jag väckt. Av vem? Jo av min äckliga storasyster. Hur? Jo av att hon spelar sin skitdåliga musik på allt för hög volym när klockan är åtta på morgonen.

Dessutom befinner hon sig knappt i rummet, nödvändigt att då spela musik klockan åtta på morgonen? Nej, inte alls. Hon måste flytta och det är nu, det här går inte längre. Jag ska ta ett allvarligt snack med min mamma senare.

Allvarligt.

Dagen började som alla andra veckordagar; med skola. Sedan sprang jag ner till gymmet och tränade. Nu har jag kommit hem och ska precis sätta igång en maskin tvätt. Jag ska även plugga resten av kvällen. Och så kanske jag måste laga min egen mat.

Jag sa att jag känner mig töntig. Nathalie sa att jag är vuxen. Att jag är vuxen därför att jag VÄLJER att göra allt det där, framför något annat. Pyttsan.

Det värsta som man kan utsättas för det är killar och deras fotboll. Ett gammalt ex till mig var fotbollsfantast, hans liv handlade om fotboll. Det fick mig att tänka, "hur fan ska jag få plats i den grabbens liv"? Mycket riktigt, det höll inte alls länge. Hur i helvete kan man tycka att fotboll är intressant, seriöst? Det är några killar (kan va tjejer men då heter det damfotboll) som springer efter en och SAMMA boll. Varför får de inte varsin istället?

Det tråkigaste som finns är att sitta och höra på någon som pratar om fotboll, eller att läsa något om fotboll. Jag verkligen hatar fotboll.

Länge leve soffpotatisen!

Häromdagen satt jag och bläddrade i någon tidning (minns inte vilken) och hittade något som var så klockrent att det är värt att åka upp här på bloggen. Dessutom är det tillägnat Egoina, min favoritbloggerska (kan man kalla henne det?).