Kan man se skillnaden?

Skillnaden mellan att vara kär och att get carried away av känslorna är nog inte så stor men ändå är det två helt skilda saker. Att vara kär håller i sig och att känslorna leker med en kan gå över på nolltid. Båda har sina fördelar respektive nackdelar, eller hur?

Jag har (och är) varit kär i samma person i snart ett år. En kort tid, kanske ni tycker. Men för mig är det plågsamt, som en tagg i hjärtat som, varje gång jag tänker på hans namn, gör sig påmind. Jag kan fortfarande se tillbara på våra minnen och le men det leendet kan snabbt ersättas av tårfyllda ögon när jag kommer på att vi kanske aldrig mer kommer skapa fler minnen ihop. Smärtan man känner när sitt livs största kärlek vänder en ryggen går inte att beskriva, det gör bara så ont så att man kan börja tro att han har slitit ut hjärtat ur kroppen på en och stampat på det.

Men så kommer det en annan grabb och känslorna börjar löpa amok men man kan inte riktigt säga att det är på riktigt, det är nog bara något för stunden. Och man vet att man alltid kommer jämföra de nya killarna med the love of my life. Och helt ärligt, erkänner man någonsin för sig själv att de är bättre än Han? Nej.

Nu är jag någonstans emellan de här två stadierna och jag kan inget annat än hoppas och hålla tummarna för att alla kommer gå ur denna situation med relativt hela hjärtan.

Jag skriver aldrig...

...men jag har heller aldrig något att skriva om. De flesta bloggar har ett specifikt innehåll, min är bara full med tonårstrams och det är inget man vill läsa om när man ändå kan finna samma sak i sitt eget huvud. Det finns alla möjliga sorters bloggar som kan läggas i olika kategorier. Men min är inget speciellt och det trivs jag rätt bra med. Just nu ville jag mest bara visa att både jag och bloggen lever.

Alla är bakis...

...förutom jag. I dag var min syster otroligt bakis, jag började fundera en stund om hon ens hade nyktrat till. Tanken var att jag skulle sova hos henne och att vi skulle ha det lite mysigt, but guess what? Hon kom inte ens hem i går. Vilken diss! Så, där låg jag och Gabriel i hennes säng, han sov och jag låg och väntade på syster min hela natten. Så imorse hade hon lite att förklara för mig!

Och mor min var också bakis i dag. Eller, bakis är förnamnet till det hon var i dag. Och i går bröt hon ett revben, lilla mamma.

Jag tror även att man andra syster OCKSÅ var bakis!

Och vad var jag? Jo, jag var slut efter en sömnlös natt utan alkohol. Så det kan gå, kära vänner.

Aouch

Ibland kan jag bara säga att jag verkligen älskar Sveriges klimat. Men usch vilka hemska ting solen kan utsätta en för;










Dock är det ganska snyggt i helhet och jag vet att jag kommer va skitnöjd sen när det blir brunt och slutar göra ont!

RSS 2.0